Trädtopparna brinner

...i skenet av nattlyktor

tallbarren har kapsats in i en ogenomtränglig silverbeläggning

storögt vandrar jag på vägar täckta av guld

till musiken av prasslade löv

äntligen kan jag andas

äntligen landar jag i kroppen min

dig känner jag igen

det var många år sedan sist 

äntligen kan jag höra detta porlande skratt

mitt skratt

fanns det verkligen kvar?

Under all denna tid?