Skogspromenix och en obehaglig sanning

Eftersom lillan är ledig på fredagar blir jag det också! Jag tänkte att detta var ett utmärkt tillfälle att visa olika insekter, växter och sedan måla av dem tillsammans.

Det första som möter oss vid skogsbrynet är en stor svart och söndertrasad sopsäck, sedan en halvt nergrävd hunbajspåse... Jag tar ett djupt andetag och vandrar vidare med lillan som mässar på om att man inte ska slänga saker för att djuren blir sjuka om de får i sig dem. Vi kommer upp på berget, tittar på dennna fantastiska mossa och förundras över att det ser ut som en miniatyr skog.

Jag visar hur man gräver fram stensöta, skogens egen lakrits och låter henne smaka på den. Nam nam säger hon och ber om lov att få spotta ut!

Så kommer vi fram till den här kojan...lillan blir förundrad och så glad. Jag blir samanbiten och funderar på reaktionen hos de barn som har gjort "kojan" om den är borta när de kommer. Jag vet inte...

När jag var liten fick vi lära oss att inte ta in naturfrämmande föremål i naturen och att om vi gjorde det skulle de absolut tillbaks hem vid dagens slut. Lämnade man kvar saker som inte höre hemma i skogen kunde djur fastna i dem, kvävas eller bli sjuka av att äta på dem. Dessutom var det hemskt tråkigt att se på i skogen. Vi fick lära oss att gå försiktigt på mossa för att det tar så oerhört lång tid för naturen att få den att växa, att inte mosa eller slänga iväg oätliga svampar vårdslöst, utan ställa tillbaks dem med foten ner där vi tog dem.

Den här kojan tycker jag är en bra symbol för bristen på respekt för naturen. Den bristen på respekt kommer inte bara från barnen, det handlar om att lära sig eller snarare att inte lära sig att respektera. Hur gör man för att få folk att förstå att vi måste ta hand om våra skogar och inte BARA "miljön" som immateriell idé?

Operation Dagsverke! Ja, en stor operation som involverar förskolor och grundskolor där naturvårsverket gör sin del av informationskampanjen!

Danderyds Kommun, here I come!