Höstprominix om vintern skrämmer och styrker

I isande kyla och landskap som mer påminner om tidig höst tog jag en sväng om med lillan i en koloniträdgård i närheten. Förstenade blommor möter mig på vägen och ler lite blygt.

Små små tecken på liv och en dov och rik färgställning i naturen styrker en försoffad hjärna

och skrämmer på samma gång... inte vill jag se grönska på vintern! Är det vi som har orsakat detta undrar jag stilla hela tiden.

Men mest njuter jag av de vackra färgerna. Himlen växlar från blått, turkost till kritvit. Är inte det fantastiskt?!