Lillan ligger sjuk och ihopkrupen som en liten rävunge...

...bredvid mig på soffan. Min stackars lilla upprormakerska!



Det är inte lätt att vara stark men samtigt vara så liten och svag.

Jag har nog aldrig träffat en starkare människa än min lilla lillan. Hon vet vad hon vill och ser till att få det med alla medel. Detta kan både bli en styka och en last. En människa måste lära sig att man inte alltid får som man vill, annars blir denna människa väldigt svår att umgås och leva med. Kvinna som man. Ingen vill väl umgås med en människa som aldrig har fått lära sig att dess ord och vilja inte alltid är lag?



Men starka kvinnor med starka ledarskapsegenskaper är sällsynta och fördelarna med att vara en stark kvinna kan kombineras med en färdighet att ta in andras behov och en förmåga att ta ta hänsyn tll andra. Då blir inte styrkan ett handikapp utan just en STYRKA.

Frågan är: när kuvar man och när ger man henne en färdighet?
Det är den svåra delen i det hela. Jag har inget riktigt svar på detta...


Vad tycker ni? Finns det någon hållpunkt, något bra talesätt eller några "visdoms ord" att ha i åminne när man just INTE TUKTAR EN ARGBIGGA?!